Annons
Annons

BLOGGAR

Annons

Klockkvalité

Snart är det dags för kaplans klockauktion och det finns ett fantastiskt urval av olika objekt att buda på. Här delar jag med mig av tre stycken som jag gärna skulle se i min samling.

Ännu en gång så håller auktionshuset Kaplans en av sina klockkvalité auktioner. Auktionen äger rum 13/5 och innehåller  152 klockor från bland annat Rolex, Patek Philippe och Jaeger LeCoultre.

 

Jaeger LeCoultre Uniplan.

Ett fantastiskt litet armbandsur från 1930-talet i 18k gult guld. Denna modell har fått namnet uniplan då den innehåller ett mycket fint urverk som bara har ett plan. Detta exemplar mäter bara 20×26,5 mm vilket lätt kan förväxlas med ett damur. Skicket är fantastiskt och markeringarna på den svarta urtavlan har mörknat.

 

Jaeger Uniplan i 18k guld från 1930-talet.

 

Denna uniplan har auktionsnummer 46 och kan ses här.

 

Jaeger LeCoultre Duoplan.

Ännu ett fantastiskt armbandsur från 1930-talet och Jaeger LeCoultre. Denna är i stål och mäter 16x27mm. Modellen kallas för duoplan då den innehåller ett urverk med samma namn. Dessa urverk är som namnet antyder byggda på höjden då de har två plan, dessutom så sitter kronan på urets baksida vilket ger den ett betydligt renare utseende. Skicket är fantastiskt men enligt beskrivningen så är den defekt, dock vet jag inte vad det gäller.

 

Jaeger LeCoultre Duoplan från 1930-talet.

 

Denna duoplan har auktionsnummer 49 och kan ses här.

 

Universal Genève Compax.

Här är är något mycket ovanligt. En oversized Universal Compax från 1940-talet som mäter hela 46mm. Utgångspriset på denna var 27,000:- och budgivningen är redan uppe i 61,000:-. Kronografen är enligt auktionshuset defekt men utöver det så ser den ut att vara i mycket bra skick för sin ålder. Boetten är tillverkad i stål och har fasta bandstift.

 

Universal Genève Compax som mäter hela 46mm från 1940-talet.

 

Denna compax har auktionsnummer 12 och kan ses här.

Kommentera


Baselworld 2017

Gamla klassiker får nytt liv av sina tillverkare och vad jag tycker och tänker om det.

Detta är inte ett inlägg om gamla armbandsur utan snarare nya armbandsur som inspireras av gamla. Jag har alltid velat åka på Baselworld som är världens största klockmässan, men ännu har jag inte gett upp och målet är att äntligen kunna ta mig i väg 2018. Hur som helst, eftersom det är just världens största klockmässa så finns det självklart ett överflöd av nyheter därifrån. I dessa nyheter har jag på senare år upptäckt ett allt tydligare tema hos många tillverkare. Att producera heritage-modeller.

 

Longines heritage 1945 är en av dessa modeller som en modern ”kopia” av en mycket eftertraktad klassiker. Klockan är baserad på det armbandsur som Benjamin Clymer, grundaren av hemsidan av hemsidan Hodinkee, har i sin samling. På deras hemsida har dem lagt upp en bild med den nya och den gamla bredvid varandra.

 

Gamla och nya. Inte mycket som skiljer dem åt på utsidan förutom bland annat en något större boett samt texten automatic. Bild från Hodinkee.

 

Omega har tagit ännu ett steg längre och faktiskt gjort sitt yttersta att försöka göra kopior av en gammal trio. Denna trio består av Seamaster(CK2913), Railmaster(CK2914) och Speedmaster(CK2915). Här har Omega med hjälp av olika fototekniker gjort nästan identiska kopior av originalen, dock så har de nya Seamaster och Railmaster fått safirglas istället för plexiglas. Dessa nya tre modeller är så pass lik originalen att man på bild kan ha svårt att se skillnad, speciellt eftersom lysmassan har samma nyans som patinerad tritium.

 

De nya Seamaster, Railmaster och Speedmaster är så pass lik originalen att många kommer ha svårt se skillnad. Bild från Hodinkee.

 

Att tillverkare återskapar gamla modeller tycker jag är en bra indikator att intresset för äldre ur har ökat, vilket är fantastiskt! Dock tycker jag att man i vissa fall har gått lite för långt och skapat något som är för likt originalet, som t.ex. Omegas nya trio. Problemet när man skapar en ny version och gör det för likt originalet är att originalets ovanlighet sjunker. Att ovanligheten sjunker behöver inte vara en nackdel, då det kan locka fler att vilja äga originalet och därmed öka värdet på dem. Personligen så är en stor del av charmen med gamla ur att de har ett utseende som reflekterar den tid då de producerades. En kopia av ett gammalt ur tilltalar därför inte mig särskilt mycket eftersom det enda syftet med designen är att efterlikna något annat. Att däremot återskapa en klassiker som en hyllning men med tydliga och moderna uppdateringar tycker jag är toppen, speciellt för oss som älskar utseendet av gamla ur men är ute efter något nyproducerat.

 

Kommentera


Annons

För äventyraren

Rolex är en tillverkare som jag tror att de flesta förknippar med rikedom och exklusivitet, men tittar man på tillverkarens historia så får man en annan bild. Redan 1927 så var Rolex första klocktillverkaren att ha ett armbandsur som bars under en simning över engelska kanalen, i syfte att marknadsföra urets vattentäthet.

Efter andra världskriget så blev kommersiellt flyg allt vanligare och människor kunde utforska världen på ett nytt sätt. På grund av detta så introducerades nya och mer äventyrliga modeller från Rolex under 1950-talet. Dessa modeller var bland annat den mycket vattentäta Submariner och den robusta modellen Explorer.

 

Rolex Submariner annons från 1955. Bilden hittad här.

 

Just Explorer är en modell som alltid har intresserat mig. Länge så har man trott att det var den första klockan på toppen av Mount Everest 1953 eftersom Sir Edmund Hillary var sponsrad av Rolex, dock så har det visat sig att han kan ha lämnat sin Explorer vid baslägret och burit ett armbandsur av brittiska tillverkaren Smiths. Trots detta så marknadsförde Rolex modellen som att den kunde nå toppen av Mount Everest, och tittar man närmre på annonserna så nämner de aldrig att den varit på toppen.

 

Reklamannons för Rolex Explorer. Bild hittad här.

 

Vi snabbspolar till 1970-talet när Rolex introducerad en uppdaterad version som de kallade Explorer II. Denna uppdaterad version hade en extra visare i orange som kunde användas för att visa andra tidzoner. Syftet med den extra visaren var dock egentligen menad för speleologer(grottforskare) som kunde ha svårt att veta om det var morgon eller kväll. Genom att peka på en 24-timmarsskala på glasringen som då kunde den extra visaren indikera om klockan var t.ex. 08:00 eller 20:00.

 

Min egna Rolex Explorer II ref 16570 med svart urtavla från 1989.

 

På 1980-talet så fick Explorer II ett ansiktslyft och 1989 så introducerades den sista Explorern med tritium. Modellen fick referens 16570 och producerades fram till 2008. För ett tag sedan hittade jag en 16570 från introduktionsåret, 1989, i fint skick och var tvungen att slå till. Den är i helt rätt skick, använd men inte nyskick, så jag vågar använda den. Jag vågar nästan säga att den är helt opolerad och på baksidan sitter fortfarande originalklistermärket kvar, vilket är otroligt efter 28 år. Visarna skiljer sig i färg från indexmarkeringarna vilket kan vara en indikator på att de blivit utbytt, dock så har både indexmarkering och visare samma ”obefintliga” lysförmåga vilket betyder att de båda bör vara lika gamla. Anledning för detta är att Tritium har en halveringstid på cirka 12 år och har alltså förlorat nästan 3/4 av atomerna efter 28 år.

 

Originalklistermärket har klarat sig i 28 år.

 

Den röda visaren indikerar att klockan är strax före 11:00.

Kommentera

Annons

SENASTE FRÅN ANTIK & AUKTION

Hur lagas tenn?

Tenn är ett älskat material som blir alltmer aktuellt. Men det har sina sidor. Dels kan kyla orsaka tennpest, dels knäcks helt enkelt ... Läs mer

Laddar